Barnen hade varit ute efter maten men strax efter vi kommit in ser vi att skolgården blivit alldeles vit. Det har börjat snöa! Alla barn fick bråttom att ta på sig alla kläder igen och springa ut. Hela skolgården hade ju blivit som en stor rit och skrivtavla. Barnen började skriva men vantarna, sen blev det mönster, stora mönster. De hittade olika pinnar man kunde rita med, och men fötterna! Vi var alldeles ensamma och hela skolgården var som ett oskrivet papper. Skapandet hade inga gränser. Om man höll en lång pinne och snurrade blev det cirklar. De följde varandras spår, hoppade och hittade på nya lekar.
